Författaren Camilla Brinck trodde aldrig att hon skulle kunna bli författare eftersom hon har dyslexi. Men hennes böcker om de två mössen Musse och Helium visar att det går alldeles utmärkt. 

Text: Katarina Dorbell, juli 2020. Uppdaterad juni 2022.

Hur kom du på idéen med Musse och Helium?
   – Det låter konstigt, men Musse och Helium flyttade in i mitt liv. De har saker som de vill berätta för er barn och det ska tydligen ske genom mig. Dom berättar sin historia för mig och jag skriver ner den.

   – Musse och Helium är otroligt roliga att hänga med, jag vill att ni ska få ta del av deras liv och historia.

Vem har gjort bilderna i dina böcker? Hur gör man sådana häftiga bilder?
   – Vår huvudillustratör heter Shen Fei och bor i Kuala Lumpur som ligger i landet Malaysia. Han har ett team illustratörer som han jobbar ihop med. De ritar på skärmen direkt i datorn. Min kollega Maxim Kalmér och jag talar om vad de ska rita för någonting. Vi skickar skisser som de sedan ritar efter.

Varför ville du bli författare?
   – Jag hade aldrig planerat att bli författare, det bara blev så. Från den dagen Musse och Helium flyttade in i mitt liv, kände jag att mitt uppdrag är att förmedla deras historier och äventyr.

Du har berättat att du har dyslexi. Är det jobbigt att ha dyslexi och att skriva böcker?
   – Det var svårt för mig att ha dyslexi när jag var yngre och gick i skolan. Jag hade svårt för att både stava och läsa. Jag läste nästan hälften så långsamt som mina klasskamrater. Bokstäverna hoppade och jag tappade lätt bort vilken rad jag precis läst.

Illustration ur Musse och Helium av Shen Fei Studios.

   – Jag övade mycket på att läsa och skriva och det du övar på blir du bättre på. Idag är min dyslexi en gåva. Jag är väldigt noga med att texten i böckerna ska flyta på. Det gör den enklare för mig att läsa. 

Gillade du skolan?
   – Skolan var okej. Det var både kul och jobbigt. Mest har jag fina minnen från skoltiden. Det bästa med skolan var alla vänner och att jag faktiskt lärde mig en massa bra saker också!